I dagarna hade jag förmånen att lyssna till en underhållande föreläsning om den historiska utvecklingen av organisationsdesign och förändringen av chefsrollen (tack Magnus Dalsvall och Kjell Lindström). Från linje/stabsorganisationen från 1915 (Japp, den är över 100 år gammal) till matrisorganisationer och nätverk. Hur ser verkligheten ut i våra organisationer idag?

I de flesta företag finns alla organisationsformer ihopblandade till ett enda svårmanövrerat sammelsurium.

”Vi kan inte arbeta i stuprör längre, säljarna säljer lösningar som inte produktionen kan leverera på ett kostnadseffektivt sätt. Vi måste arbeta mer processorienterat!”

”Jag har blivit processägare men har inte något verkligt mandat. Hur kan vi bli mer kundfokuserade när alla fortsätter att arbeta i sina stuprör?”

”Vi har börjat arbeta i tvärfunktionella nätverk men vad är vårt uppdrag? Jag har mitt arbete att utföra.”

”Nu ska vi börja arbeta agilt. Jag vill inte verka som om jag inte hänger med men vad är egentligen agilt?”

Ja, vad är agilt? Återkommer till det strax. Först till min tes om att verkligheten varken är svart eller vit. Eller kanske bättre att säga det finns inte något som är helt dåligt och inte något som är helt bra. En insiktsfull person delgav mig häromdagen sina tankar kring att: ”Lätt för Google och Spotify att skapa en helt modern organisation, de har inte något bagage att ta hänsyn till”. Så rätt hen hade och så fel det kan bli när en organisation med lite längre historia påbörjar ett förändringsarbete med syfte att vända skutan helt om. Det är inte bara otroligt svårt och uttröttande för organisationen utan också oftast onödigt. Vad är egentligen syftet med att åstadkomma en förändring? Och vad finns för lösningar? Du måste kanske inte ta bort din stuprörsorganisation, det kanske räcker med att borra ett hål i de vattentäta skotten? Du måste kanske inte överge din processorganisation, det kanske räcker med att sätta stopp för all kartläggning in i minsta detalj och fokusera på kommunikation istället? ELLER; Det kanske räcker med att börja applicera agila principer?

Där kom det agila igen. Så vad är det?

Det agila manifestet har funnits i 15 år och fått en otrolig spridning, främst bland systemutvecklare. De senaste åren har det även sipprat över på managementsidan och 2016 är året som det agila får sitt stora genombrott, inte minst inom HR/People Operations (det senare en bättre benämning i mitt tycke). Manifestet innebär att vi värderar individer och interagerande högre än processer och verktyg, att något verkligen fungerar värderas högre än om det är dokumenterat till fullo, samarbete värderas högre än förhandling och slutligen är det viktigare att svara upp mot förändring än att följa den överenskomna planen. Därutöver finns också 12 agila principer, följ länken för att läsa dem i dess ursprungsform (https://www.agilealliance.org/agile101/12-principles-behind-the-agile-manifesto/). Förutom manifestet och principerna finns också agila verktyg, såsom Scrum. Om du vill veta mer om hur t.ex. Spotify arbetar agilt så sök på Spotify engineering culture part 1 och part 2 på Youtube.

Några företag anammar det agila synsättet till fullo. Men att sätta tänderna i och börja arbeta med t.ex. scrum och organisera sig i självorganiserande team utan att ha applicerat det agila synsättet kan i och för sig ge vissa fördelar men du missar själva kärnan. Att arbeta agilt handlar om att se till det sunda förnuftet och hur verkligheten verkligen ser ut. Inte som den ser ut på budgetpappret, på organisationsskissen, i processen eller på den noggrant framtagna planen för hela förändringsarbetet eller projektet. Det gamla ”make up your mind and stick to it” funkar inte ihop med agilt.

En del avfärdar agilt som det nya modeordet och att det kommer att gå över och ersättas av någon annan managementmodell inom ett par år. Det kommer inte att hända. Eftersom Agilt just inte är något ramverk, metod eller modell eller recept (kan därför inte ersättas med en annan managementmodell). Agilt är ett mindset som ökar när du börjar arbeta med agila principer och agila verktyg. När du börjar tänka annorlunda och förstår att det handlar om att hantera systemet som vi jobbar i, inte managera individerna. Allt påverkar allt hela tiden, så det finns inga färdiga lösningar, vi kan bara förhålla oss till verkligheten och det som händer. Du har alltid ett val att tolka en situation och reagera i realtid på det som händer.

När vi arbetar agilt försöker vi styra systemet mot att stötta goda beteenden och en syn där människor aldrig kan styras, utan måste ges förutsättningar att styra sig själva och systemet mot goda syften och visioner. Man kan inte heller genomföra agilt i ett förändringsprojekt eftersom det inte är ett projekt. Vi kan coacha genom att öka principerna och prova olika verktyg.

Man skulle kunna påstå att det agila är ett par glasögon med vilka du får bättre förutsättningar att se på din verklighet mer klarsynt.

Utifrån min uppfattning om att verkligheten varken är svart eller vit har jag inte stött på något annat synsätt som är så djupt förankrat i verkligheten och så tilltalande utifrån ett medarbetarperspektiv. Människor vill kunna fatta egna beslut kring det som rör deras vardag, vi vill inte bli kontrollerade och styrda in i minsta detalj utifrån strategier och planer som blev inaktuella dagen efter de beslutades. För mycket kontroll skapar frustration, resignation och en rädsla för att göra fel. Och har dessa mindre trevliga tillstånd väl infunnit sig har du en handlingsförlamad organisation med decimerad kapacitet.

Så, kan det agila råda bot på den komplexa värld som de flesta företag lever i idag? Nej, såklart den inte kan. Det finns inte någon allenarådande lösning. MEN, det är ett mycket lockande sätt att hantera den komplexiteten. Är inte bristen på medarbetarengagemang och svårigheter att rekrytera och behålla talang detta decenniums stora utmaning? Det agila ser till individen och till vad som verkligen fungerar. Jag tror verkligen på det agila och jag tror också att den bästa lösningen är den som funkar för varje unik organisation. Utifrån hur den och dess verklighet verkligen ser ut.